Ligger på golvet & skriver.... Eller försöker är väl de rätta namnet! FAAAAAN, min hjärna måste ha kokat bort under dagen... Har allt i huvudet men inget kommer ut i skrift.... Boken kommer aldrig bli klar!

'

,

Så här såg iaf bilder ut från förra gången

'

'

Visst är min prinsessa fin!!??! Helt underbar :) Men denna gång söker jag som sagt mer kontraster... Hör av er! Om ni är intresserade förstås, ha ha

'

Söker även en man med en ryggtavla, har fått för mig att jag vill ha det som omslag på boken.... Vet ni nån, hör av er :)

'

Bekvämlighet framför kameran är viktigare kroppsformen! Är man bekväm så får bilden en själ & det är de som gör bilden! <3

'

Yogurt & blåbär, smakar sommar!

'

'

Grönt te, lime, äpple & tranbär, en c-vitamin boost utan dess like :)

En masugn från tiderna begynnelse ;) Nää då, men en masugn låg här, bara i bruk i 30 år pga av att det var för dåligt m vatten....

'

'

Detta lilla fall var iaf ljuvligt att doppa fötterna i, leta efter de där magiska blå "stenarna" som man jagade som liten... Masugnen låg en bit bort från huset, rakt in i den Sörmlänska skogen... Ändå så gick vi & vankade på gårdens ladugårdsbacke & hitta dessa små blåa skatter, de fanns överallt :)

'

'

"stenen" som egentligen är en slaggprodukt från masugnen där järnet skilldes från resten, de som kallas slagg & som jag som barn såg som en skatt... Just denna är inte blå, denna är fortfarande järn kvar på :) Fotade aldrig nån blå, inte en mörkgrön heller... & jag kan väl berätta att det inte blev nå foto på de ljusgröna heller MEN, jag stoppade byxorna fulla så de kanske kommer ;)

'

'

1999 fick jag ett förstahandskontrakt på en etta vid Telefonplan, då klev jag ur SKB där mamma ställde mig 1981, tog pengarna som var sparade & köpte möbler.... De tyckte jag var smart... OM, jag säger om jag fick göra ett omval där & vara nöjd med lägenheten jag fick vid Telefonplan MEN samtidigt ha lite mer intelligens & behållt min köplats på SKB.... Tänk vad 31 år i deras bostadskö hade gjort för mig & mina mucklor nu...

'

'

Väldigt häftigt vad man kan komma ihåg egentligen! Jag är ju typ 200 år gammal nu, 33 mer exakt, men när jag var 4-5 år så samlade min morfar & stenar med fina färger & former, morfar döpte dom till trollstenar....

Det sved ju i bröstet när jag så hur misskött det var men mitt i alla mixade känslor så kom jag på, Vi samlade en del stenar på en större sten! Jag lokaliserade stenen & fick med mig 4 trollstenar hem  :)

'

'

Hittade även morfars bästa vän, slipstenen! Tror att morfar hade Öllösa's vassaste yxor :)

'

'

Är det inte världen sötaste hund så säg?! Blir ju helt tossig när jag ser dem, min kropp skriker bara, vill ha, vill ha VILL HAAAAAA!!

'

'

Till&med söt när den är grinig, de e vad jag kallar skills! Vill fortfarande ha! Grymt mycket ha!! Om det nu skulle bli en sötnos i framtiden så är redan döpt ;)

'
Hej!

'

Detta är bara en liten del av mail'et, vill inte hänga ut min prinsessa allt för mycket! Men det står så sjuka saker i de att tårarna bränner bakom ögonlocken, känns som om hon är mobbad av sin lärare & det är inte första gången det känns så heller!

Men hur kan dom på den skolan tro att konstanta personalbyten ska stärka barnen? Klart som faan att det blir följder när personer de tyr sig till bortryckta eller omplacerade...

I veckan ska vi på möte med lärare & två föräldrar som tycker att det är jobbigt att min Emma vill leka med deras döttrar, klart som faan att hon vill leka med dem! Det är skolans ansvar att ingen ska bli utstött tycker jag! Emma har två heltidsarbetande föräldrar, vi kan inte sitta & vaka över vad som händer på skolan, det går faan inte!!

'

utförsäkrad av försäkringskassan

av Jimmy James Fredriksson kl. den 2 maj 2012 kl. 21:27 ·

Jag brukar inte vara så allvarlig här på FB, men i fredags när jag satt och åt lunch ringer försäkringskassan och säger att du har blivit utförsäkrad. Då är det dags att bli allvarlig..!

2006 då fyra år ung drabbades våran dotter Meja av cancer en hjärntumör, vi fick veta att hon måste akutopereras medans hon fortfarande var nedsövd efter magnetröntgen och chansen för överlevnad var ca 30 procent. Hela våran värld rasade samman och vi visste varken ut eller in skulle vi få träffa henne igen? operationen varade många långa timmar och när vi äntligen fick träffa henne hade allt tagits ifrån henne hon kunde inta prata, inte svälja, inte röra någonting men när jag viskade i hennes öra "kan du höra att pappa är här" nöp hon mig i fingret ibland. månaderna rullade på i ovisshet och det var tunga dagar på lasarettet med strålning och cellgifter vilket resulterade i att Meja kunde spy i dagar och däremellan hosta upp sina egna blodiga slemhinnor, men mitt i allt detta elände blev hon långsamt bättre och kunde efter några månader sitta upp i sängen och en tid senare även formulera några ord. Drygt ett år senare blev vi utskrivna och Meja blev långsamt bättre och bättre, hon hade stora rörelsehinder och pratade lite otydligt men vi kämpade varje dag med rehab och hon lärde sig gå med våran hjälp och pratade bra. Meja började skolan, hon var inte som alla andra men trots sina men älskade hon livet.

Våren 2011 började Meja bli svag i ena armen, vi ville inte tro det värsta men både jag och Linda visste innerst inne att detta inte var bra. Vi fick beskedet att hon insjuknat igen och att det inte fanns något dom kunde göra för henne.

Vi beslutade oss för ta vara på tiden vi hade kvar med våran älskling vi reste till ställen som Meja gillade Disneyland, kolmården, varberg mfl, även om vi var sorgsna i hjärtat hade vi en kul tid och bestämde oss för att inte bryta ihop för Meja och lillasysters skull, men ibland försvann jag eller Linda utan anledning för att lätta på trycket och gråta. Till slut började sjukdomen ta överhand och Meja blev snabbt sämre, hon kämpade in i det sista med att sitta upp i soffan och försöka äta själv, men sista veckarna blev hon sängliggande och orkade inte prata så mycket, jag brukade bära ut henne med madrass och täcke på alltanen, jag inbillar mig att hon behövde frisk luft och lite sol.

22 oktober somnade Meja in hemma i våran säng, jag och linda låg och höll om henne länge efter att hon slutat andas. Vi pratade inte så mycket med Meja om döden men vid ett par tillfällen pratade hon och Linda, och Meja ville inte bli begravd i en kista hon ville ha sin säng och mammas täcke. Som far hade jag inget val, jag gick ut i garaget och byggde om hennes säng, till en sängkista.

Vardagen börjar sakta komma tillbaka, sorgen finns hela tiden närvarande men jag lär mig att hantera den bättre och bättre. Jag jobbar nu halvtid och det går men efter 4-5 timmar tar orken slut och det kommer mörka tankar, värst är i bilen när man kör själv och sitter och tänker. För första gången i mitt liv kan jag säga att jag längtar efter att få dö. Om det inte varit för lilla ida och min älskade fru hade jag utan tvekan följt Meja på hennes resa, vart den än skulle fört oss.

Men halvtid med sikte på 75 och sen 100 procent duger inte åt försäkringskasan. och att man har kämpat i fem år mot cancern med ens egen dotters död som utgång verkar inte vara så märkvärdigt, dom har tagit beslut att jag kan jobba heltid och försäkrat ut mig, hon som tagit detta beslut är en handläggare i Umeå som heter Marlene Larsson.

Marlene Larsson har tagit detta beslut utan att ens ha träffat mig och aldrig frågat hur jag mår, och när hon ringer och ger mig beskedet är hon helt kall, beklagar sig inte att lagen ser ut så här, utan säger rakt ut lite stolt att "JAG har tagit beslutet att försäkra ut dig!"

Detta är min berättelse förkortad och förenklad, men saklig. Jag förväntar mig inte att försäkringskassan ska ändra sig och behöver ingen ömkan, men om ni som läser detta kan vara snäll och DELA detta för allt vad ni orkar kan så många som möjligt se det. Då kanske nästa som råkar ut för dom här dårarna kan bli bättre behandlad och kanske till och med kan få sörja i sin agen takt.

utförsäkrad av försäkringskassan

av Jimmy James Fredriksson kl. den 2 maj 2012 kl. 21:27 ·

'

'

'

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3