Svarade med mitt namn men det var tyst, jag sa- hallåååå! Då hör jag min pappas dåvarande sambo i ändra änden, hon låter konstig & frågar direkt efter min mamma...

Jag tänkte inte så mycket just då, hon & jag kom aldrig överens så jag antog att hon skulle diskutera något jag hade gjort eller sagt...

Jag skrek -MORSAN!!! Högt & tydligt mot tvättstugan som var min mors andra hem, hon svarade lugnt & jag berättade att det var ****** i telefon.

Mamma tog telefonen & sa- Jaa det är Lena, jag stog kvar & lyssnade, jag var ju lite nyfiken på vad hon ville, eller rättare sagt nyfiken på vad jag hade gjort denna gång!

Men detta var inte ett sånt samtal, jag så min mammas ansikte bli allvarligt, tappade färgen & för att sedan brista ut i gråt...

Min första tanke var att pappa hade krockat med en älg, min andra tanke var att jag hade förlorat min pappa!!!

Jag hade precis fyllt 15 år & förlorat min pappa! Paniken spred sig i kroppen, jag skrek & sprang ut på tomten, kunde inte få luft!  Jag skrek & hyperventilerade, någon tog mig i armen & försökte få in mig igen, kommer inte ihåg vem, jag kommer bara ihåg paniken, ångesten & känslan av att aldrig få se min pappa igen, höra hans skratt, hans dåliga skämt, irritationen av att han rökte inne, hans klarblå ögon, den där mysiga go'natt kramen, tryggheten... Min pappa helt enkelt!

Jag hade tur, jag fick se min pappa igen!! Jag ser honom även i dag, inte i skrivande stund men han lever! Min pappa finns kvar :))

Min pappa hade fått en hjärtinfarkt, en allvarlig sådan men han var vi liv! Den sorg jag kände ett par sekunder tidigare byttes nu ut mot en enorm glädje! Min pappa som jag älskar nå enormt var kvar hos mig! Hur många får den chansen?

När jag skriver detta rinner tårarna längs mina kinder, jag kommer ihåg, jag kommer så väl ihåg känslan av att jag förlorat min pappa...

Forskningen som tar oss närmare sanningen, närmare lösningen & ett bra steg närmare att minska de siffror som finns idag, forskningen som hjälper att färre människor får uppleva förlusten av en förälder, son, dotter eller va de nu må vara...

Jag vet en som fick dela känslan med mig, känslan av att förlora sin pappa... Tyvärr delar vi inte glädjen av att få

beskedet att han fortfarande är i livet...  Mina tankar finns hos alla som upplevt detta, hos er med en enorm sorg & hos er som kanske delar hela min upplevelse, alla hjärtansdag för 17 år sedan... En dag jag aldrig kommer att glömma! Känslan, skräcken & ångesten är så nära att de känns som de hänt för bara ett par minuter sedan...